ELIN BUXFELDT

KONSTNÄRLIGT MANIFEST

Som djur i fångenskap, springer vi alla kapitalismens ärenden med en elektronisk fotboja fäst vid vår vrist. Vi effektiviserar arbetet, sömnen, kärleken, konsten, livet. Men innanför min hud finns så mycket som vill bli sagt. Det sprakar, slår gnistor. Känslor kokar över och känslor kan inte effektiviseras. Känslor kan inte investeras i. Det finns ingen börs för känslan av förundran. Jag skapar för känslornas skull. För deras utrymme, för deras rättigheter. För rätten att vara en kännande varelse. För trots att vi alla är fastkedjade vid samma system, kan ett skifte från moll till dur, en följd av utvalda toner eller ett innerligt ornament bränna till i vem som helst. Ingen människa kan värja sig när musiken letar sig in mellan revbenen och får oss att dra efter andan. Inför den är vi alla samma.

Jag skapar för rätten att känna